Om Maria Montessori

Maria Montessori levde och verkade under åren 1870 till 1952. Efter att hon avlagt examen som Italiens första kvinnliga läkare tjänstgjorde hon vid Roms universitets psykiatriska kliniks barnavdelning. Erfarenheterna från sjukhuset övertygade henne om att vården av barnen måste kompletteras med undervisning för att ge goda resultat. Hennes livslånga pedagogiska intresse väcktes. Maria blev ledare av en skola för ”förståndshandikappade” barn. Vid skolan utvecklades undervisningsmetoder som hjälpte barnen till stora intellektuella framsteg, ökat självförtroende och ett nytt människovärde.  Hon fick möjlighet att utveckla sina undervisningsmetoder och vetenskapligt pröva effekterna hos normalbegåvade, äldre barn och tonåringar. Detta hos socialt utsatta understimulerade barn såväl som priviligierade barn. De forskningsresultat som gjordes under åren i Rom, lade grunden till hela hennes livsverk.

Modern Montessoripedagogik
Dagens montessoripedagogik har vissa likheter med ursprunget, men har naturligtvis förändrats i takt med övrig samhällsutveckling. Många av hennes forskningsresultat har förädlats och är nu en naturlig del av svenska läroplaner och riktlinjer.
Idag har KMS och många andra skolor, sina rötter i Montessoripedagogikens grunder med begrepp som; entreprenörskap, coaching, digitala läromedel, formativ bedömning, fördjupningstid, handledningstid, elevledda utvecklingssamtal, tematiskt arbete, elevens valveckor och elevråd.

Skolans uppdrag
Målet för skolan är att fostra självständiga, aktiva människor med etisk och ekologisk medvetenhet. Skolan ska stimulera egenskaper som självdisciplin, viljestyrka, initiativförmåga, ansvarskänsla och moral. Metoden är att följa barnets natur och skapa en miljö anpassad efter den.

Tanken med begreppet ”barnet i centrum”  är att alla beslut som fattas och allt som sker i skolan ska föregås av funderingar kring om det gagnar barnen. Skolans organisation och resursfördelning ska vittna om att barnen och deras sätt att lära är i centrum. Undervisningen ska organiseras så att varje enskilt barns behov tillfredsställs.

Med  begreppet ”förberedd miljö ” menas att det ska vara uppenbart att skolan är en speciell miljö som är konstruerad med tanke på barns lärande och tänkande.

Om hur barn lär och utvecklas
Kännetecknande för montessoriskolor är att barnen regelbundet ägnar sig åt ”självständigt arbete” på eget initiativ. Metoden kräver att det finns valmöjligheter och möjligheter att förverkliga idéer och projekt. Målet är inte enbart att barnen ska lära sig kunskaper och färdigheter utan även utveckla egenskaper som självdisciplin, ansvar, oberoende och hänsynstagande. Självverksamet är en komplicerad process som kräver mycket av barnen. De behöver tid, klara regler och uppmuntran för att fungera som självständiga individer i en grupp.

Med ”individualisering” menas att alla barn ska få en undervisning anpassad till dem som individer. Alla får inte samma undervisning utan alla får den undervisning de behöver. Vi har olika sätt att lära, olika hastighet och olika förutsättningar.

Helhetssyn – Cosmic Education
Montessori kallade själv sin metod ” Cosmic education”.  Utgångspunkten är att vi finns i ett universum som förkroppsligar ett komplett system, där ordning och harmoni råder. Maria ägnade sitt liv åt att studera under vilka omständigheter barn, ja, hela mänskligheten nådde detta tillstånd av ordning och harmoni.

”Cosmic plan” kallade Montessori sitt program för undervisning av barn 6-12 år. Undervisningen här handlar främst om att ge barnen en vision av universum, det harmoniska systemet, om ordningen, om utvecklingen från världens skapelse och fram till nu, om livets mångfald. Händelser och företeelser som har ägt rum och som äger rum nu, presenteras i ett sammanhang. De ses ur flera perspektiv, främst ett ekologiskt, historiskt och globalt sådant.

Målet är att lägga grunden till den självständighet och mognad som krävs för att se nuvarande situation klart och att realistiskt kunna föreställa sig framtiden. Metodiken handlar om att lyfta ut ett begrepp, en händelse eller en företeelse ur sitt sammanhang, studera det ingående och relatera det till ett större sammanhang.